Det är ingen nyhet att oljan håller på att ta slut
2008-06-27
Men det har länge funnits starka ekonomiska intressen, som hävdar motsatsen eller låtsas som om det inte är så. Olje- och bilindustrin styr vår värld. Se bara hur beroende vi är av bilar och hur länder som Kina och Indien bygger bilfabriker och köper oljebolag. Typiskt för länder som håller på att ta sig ur fattigdom och får fler och fler rika.
Volvo varslar 1200 personer. Kom det som en nyhet? Knappast, men det var länge ett dolt problem, som man försökt hantera med modellförändringar och bränslesnålare motorer. Klimatdebatten har fokuserat på att kunna uppehålla ett system som bygger på transporter och ett allt globalare världssystem. Tillgången på mat har inte varit i fokus, inte heller folkhälsan eller en bättre hushållning.
Klimatdebatten har till stor del handlat om alternativa bränslen och bränslesnålare bilar, som om det bara är att köra vidare, forskarna och politikerna låtsas att de kommer att klara av även detta uppblossande hot. Samtidigt har livsmedelspriserna ökat i världen och håller på att skapa nya grupper som hamnar i fattigdom och matkravaller hotar, t o m i vår närhet, i länder som ser en explosion av nyrika. Det uppskattas att 30% av orsakerna till de ökade matpriserna beror på just utvecklingen av biobränslen. Alltså sitter vi i rävsaxen.
Jordens befolkning ökar oroande, inte ett ord om det i klimatdebatten! Samtidigt som systemet har haft svårt att föda hela befolkningen. Vi fiskar ut haven i en sista rofferiaktion, ta så mycket som möjligt så länge det går, sen får andra försöka lösa problemet. Vi minskar hela tiden på den odlingsbara marken genom bygge av vägar och städer. Det är mycket som sker utan långsiktig eftertanke men med sikte på kortsiktiga lösningar. Men Volvo varslar. Är inte detta ett varningstecken? Räcker det inte så titta på flygplanstillverkarnas situation. Efterfrågan på flygplan sjunker och samma problem kryper allt närmare, som i bilindustrin. Det går inte längre att fortsätta på den inslagna vägen att allt ska vara beroende av transorterna och den globala utvecklingen.
Visst skulle vi kunna leva med ett NÄRSKALIGT samhälle!
Allt fler frågar efter närproducerade varor. Det är vanligt folk som förstår, det som världens politiker och finansvärlden inte vill förstå. De kan ju alltid sluta eller få avgå, med säkrade vederlag, medan vi medborgare/konsumenter måste tänka på överlevnaden och framtiden och vi har inga sociala säkerhetssystem bakom ryggen, mer än att vi får finansiera via skatterna behovet av trygghet. Ja just det, trygghet för vem?
Med närskaligt samhälle menar jag att skalan ska vara anpassade efter närområdets behov. Äpplen behöver inte komma från Sydamerika och lammkött från Nya Zeeland, medan apelsiner inte går att odla på våra breddgrader. Då är Italien att betrakta som närskaligt
Med vanligt sunt förnuft kan vi inse fördelen med ett närskaligt samhälle, medan de ekonomiska drivkrafterna ser bara globalisering och storskalighet som lösningen.
Jag fick en gång en kommentar om vår organisation, som jag är ordförande för: ”Ja men ni sysslar ju bara med matfrågor”. Som om det skulle vara fel att en konsumentorganisation är fokuserad på det. Men vi ser sammanhanget och vår konsumtion är inte bara en fråga om banktjänster, hushållsnära tjänster, reklamationer, gränsöverskridande handel eller köttmängden i hot dogs (detta kan vi läsa på paketen och är väl ingen hemlighet, men blir lättare rubriker i media!). Livsmedelsförsörjningen, folkhälsan, hushållningen, miljö- och klimatfrågan, valet mellan att fortsätta att köra bil eller få äta mat till rimliga priser är verkligen stora och väsentliga frågor som angår oss alla – OK kanske ser man inte detta som en traditionell konsumentfråga om man har en föråldrad uppfattning om vad vi som konsumenter är. Det är i och för sig inget fel att vi har ett bra konsumentskydd, lika väl som vi har ett skydd för invasion av främmande makt. Men livet måste också fortgå, vårt dagliga liv, vår överlevnad, anpassningen till befintliga resurser, fördelningen av resurser och en tillfredsställande tillgång till resurser, som mat, kläder och uppvärmda hus att bo i. Vi behöver energi, såväl via maten (kcal) för att driva vår egen motor – livet – som skyddet mot kyla och värme i våra kläder och hus.
Men varför ser vi inte sammanhanget, energin i form av mat blir dyrare och el och annan energi för transporter och uppvärmning blir dyrare. Vi konsumenter är hotade samtidigt som vi med vår konsumtion hotar vår egen framtid. Vi har också rätten att delta i utvecklingen, organisera oss för att påverka samhällsutvecklingen på ett hållbart sätt och i uthållig riktning. Vi är en lika viktig grupp i samhället (och större!) än den yrkesverksamma delen av oss, eller den pensionerade delen av oss. Vi är ju vi alla. Därför är det viktigt att vi organiserar oss i en genuin, konsumentstyrd konsumentorganisation och inte låter oss styras av särintressen eller som förre statsministern Göran Persson deklarerade: Vi har av tradition valt att låta fackföreningarna sköta dessa frågor och konsumentengagemanget.
Vad som behövs är en fristående organisation, utan andra särintressen, som inser att lösningen på de stora problemen är att minska på den konsumtion vi inte har någon nytta av, alltså KONSUmindre, i stället för att kräva högre löner för att kunna konsumMERA. Det är den organisationen jag är ordförande för och som nu slåss för sin överlevnad, eftersom alla statens resurser till konsumentorganisationer går åt ett enda håll, som förra regeringen ville.
Men det är inte en kamp för överlevnad för bara organisationen, det är en kamp för vår gemensamma överlevnad i en värld där man prioriterar transporter, globala lösningar, snabb tillväxt och arbetstillfällen. Det är därför ”Sveriges Konsumenter i Samverkan” behövs.
Du som enskild kan genast göra ditt val, bli en del i organisationen, stöd den och vi kan hjälpas åt att bygga en bättre framtid.
Bengt Ingerstam
Håller vi på att slänga klimatet på sophögen?
2008-02-18
Tänk så viktigt det är att vissa saker sägs i rätt ögonblick och av rätt person!
Ledarartikeln i Icanyheter, skriven av chefredaktören Åke Bergholm, har satt tummen på ett brännande problem, allt som slängs utan att gjort nytta men bara kostat resurser och växthusgutsläpp. Han refererar till handelns stora problem med att märkningsföreskrifterna är inte tidsanpassade, men snävt skrivna för att skydda konsumenterna för att drabbas av illamående, smitta eller direkt även sjukdom. Det handlar även om redlighet förstås. Det är en bra eftertanke efter alla turer med köttfärsen. Hoppas handeln lyssnar mera till sin chefredaktör än man kanske är villig att lyssna till en kritisk konsumentföreträdare! En bra tanke framför han här:
- "Vad gör man när tonvis med grillkarré blir kvar i butiken då sommarhettan plötsligt övergår i ösregn?" Situationen är absurd.
Ja gissa bara vad man skulle ha gjort i ett flyktingläger med hungriga barn , där det är ont om mat!
Sveriges Konsumenter i Samverkan har fokuserat problemet med allt vi slänger, ofta bara för att vi ser "bäst-före-dag" som en lag att följa och även ifrågasatt varför man använder sig i datummärkningen av dag/dygn och inte dag och timmar för känsliga varor. Även Isabella Lövin kommenterade i Allt om Mat detta i ett inlägg om att ta till vara mera och är inne på samma tankar. "Vänd köttfärsfusket till något positivt"!
Samma problem belyser Åke Bergholm i Icanyheter, märkningsbestämmelser som skapar påtagliga problem med både tolkningen och det onda samvetat av att bara kasta, för att följa föreskrifterna vid hantering av livsmedel.
Nu har nya regeringen tydligen också insett att lagar och förordningar räcker inte utan det krävs ett körkort för den som hanterar livsmedel kommersiellt. Kunskap är bättre än svårtolkade regelverk! Idén är inte ny, den har vi framfört lång tid tillbaka, men då var det inte intressant. Nu kanske intressant när ministern får säga det.
Tänk vad mycket längre vi skulle ha kommit med klimatfrågorna om vi använde lite sunt förnuft? Jo betydligt längre än som hittills, genom att inte använda oss av sunt förnuft, men desto mera byråkrati och girighet.
Debattera gärna det här, dags att sprida i bloggvärlden för det är där numera som opinioner skapas.
Datummärkning ett hot mot klimatet
För inte så länge sedan hade vi en omfattande debatt om fusk med datummärkningen.
Det var inte vilken soppa som helst, det var köttfärs.
Brottet var att man packade om och ändrade på datum, men färsen var fortfarande ätbar.
Men det var ett brott i lagens mening och lagar har stiftats för att följas, inte för att skilja på bra och dålig köttfärs.
Visst kan det vara förvirrande ibland!
Sen har vi "sista förbrukningsdag", utan angivelse av förpackningsdag. Då kan jag bara lita på lukt, för köttfärs ska man ju inte smaka på längre. Hu vad jag saknar min favorit råbiffen.
Jag är helt i händerna på den som packar och bedömer om varan kan ätas fram till den dagen.
Tanken infinner sig nu om man inte tar till i underkant för att vara säker. Man vill ju inte bli anmäld för otjänlig föda eller skadestånd om många blir sjuka.
När jag var på Sardinien över nyår njöt jag av att gå runt i en saluhall i Alghero, underbar och fascinerande. Men en hälsovårdmyndighet skulle inte hålla med mig. Men där hade man lärt sig hantera både livsmedel och värme. Man handlade på morgonen, sen var det stängt. Inget kvällsöppet där inte. Då var maten redan både lagad och kanske t o m uppäten.
Här fanns ingen packad, nymald köttfärs eller centralpackad gammal köttfärs, bara nymald på beställning. Man pekade ut vilket stycke man ville ha och så maldes det, slogs in i ett papper och bars hem för dagens matlagning. Vilken kultur vi har tappat.
Se kvarnen bakom den blonda damen!
Nu kommer min point
Där slängdes inte mycket mat, inte tonvis som här hemma och i hemmen sparade man inte köttfärsen och litade på någon datummärkning. Man köpte för dagen. Vårt superutvecklade butikssystem och, i vart fall på pappret, våra effektiva miljö- och hälsoövervakande myndigheter, som ser till att lagen följs, är tydligen avsett för outbildad personal i våra butiker. De förväntas inte ha någon livsmedelskunskap utan bara kunna hantera paket. Handelsblockens strävan efter långa hållbarhetstider har gett om riskerna, en massa tillsatser som konserveringsmedel, härdade fetter för förlängandet av hållbarhet och förpackningssystem med gas som t ex för packad strömming med 8 dagars hållbarhet, men som kostar 18:- kilot bara att packa (= 36:- kilot i butik + strömmingen = 72:80!). Vilket slöseri med konsumenternas pengar.
Men sen kommer nästa ohållbara hantering. Hur många av våra unga vågar dricka mjölk där "bäst-före-dag" passerats? Hur många är det som inte kastar, utan att först lukta, känna, smaka. Enligt uppgift från
Reningsverksföreningen slänger vi 900 000 ton mat per år i hushållen och i butiksledet 250 000 ton. Detta är ingen försumbar bieffekt av vårt moderna samhälle och definitivt något att ta upp i debatten om klimathotet. Koldioxidutsläppen kommer inte bara vid förbränningen utan har redan uppkommit vid produktionen och transporterna av varorna till butik och hem, samt vid arbetet för att skaffa sig köpkraften för att handla hem varorna.
Visst är konsumtionen ett hot mot klimatet och oss själva. Vi konsumenter kan bli aktörer och inte bara vara offren, som ska betala via skatten - och byta till lågenergilampor som EU uppmanar oss.
Jag ser upp till elefanten!
2008-02-04
Hur klarar sig detta imponerande djur med så starka ben utan mjölk?
Samtidigt läser jag att i länder som har högsta konsumtionen av mejeriprodukter hittar man också den högsta benskörhetsfrekvensen. Propagandan att dricka mera mjölk för att få starka ben är alltså ett jippo i egenintresset att hålla uppe konsumtionen av mjölk.
Men elefanten förstår inte dessa reklambudskap. Den fortsätter att äta sina gröna blad utan att dryga ut med kött och mjölk. Att man hittar kalcium i kornas mjölk är ju logiskt eftersom kalcium kommer in i näringskedjan från de gröna bladen. Varför funkar då inte "mjölkreceptet"?
Två huvudspår finns som förklaring, dels syra/basbalansen i kroppen och dels balansen fosfor/kalcium. Sen spelar åldern in också. Här har vi den moderna dietens problem och flertalet av oss har inte ordning på syra/basbalansen. Orsaken är främst för hög proteinkonsumtion med mycket kött, och just mejeriprodukter. Detta tär på kalcium i benstommen.
Det andra spåret är fosforn som är fiende nummer ett till kalcium. I den moderna maten får vi i oss utan att veta om det, en massa fosfor i chark och frysprodukter (tillsätts som vattenbindande) och inte minst vissa sorters läsk med fosforsyra! Fosforn både neutraliserar kalcium och hindrar upptaget av kalcium och är alltså helt förödande. Varför får inte eleverna i skolorna under kemilektionerna lära sig detta och varifrån man får fosforn. Då skulle de inte springa ner på rasterna och köpa sin Coca Cola.
Med åldern avtar också spjälkningen av kalcium i magen och vi får allt mindre nytta av det intagna kalciumet, så här finns möjligheter att förbättra och påverka hälsotillståndet. Motion är det första och anpassning av kosten också, men det kan behövas att även ta hjälp av tillsatser, för att balansera den avtagande funktionen av spjälkningen av kalcium. Observera att det då måste innehålla betainklorid, magnesium och D-vitamin.
Men åter till begreppet elefanten. Vi har också elefanter på marknaden, som inte vänder sig till elefanterna utan till oss konsumenter. Charkindustrins frikostiga fosforanvändning är en. Sen har vi Coca Cola och läskindustrin, som använder helt irrationella reklamargument och påstår inte att det är nyttigt för någonting, men det ingår i livsstilen och tillgängligheten bara ökar, t o m in i skolornas korridorer. Men 50 mg fosfor per liter bjuder de på. Inte att förringa, det totala behovet är 1000 till 1500 mg kalcium per dag och då är 50 mg fosfor ett onödigt hot.
Så sist men inte minst mejerierna som lockar med starka ben och nyttan av att dricka mjölk. OK mjölk innehåller en massa nyttiga ämnen också, men glöm argumentet starka ben. Det finns kalcium i en massa andra livsmedel som gröna blad, bönor och linser, nötter och frön.
Argumentet med starka benstommar är ett världsproblem i dag, nu börjar det också bli förödande för klimatet. Mjölkindustrin har satsat på Kina och Indien bl a och lyckats öka sin marknad och konsumtionen av mjölk, som där var en okänd vana. Efterfrågan ökar oroväckande och mjölkpriserna skjuter i höjden. Fler kor kräver mera kraftfoder och priset på spannmål och soja ökar, samtidigt som drivmedelsindustin vill ha dessa som bas för etanol till sina bilar och så skjuter priserna ytterligare i höjden. Prisökningarna på livsmedel kommer odiskutabelt att skapa konflikter i världen och livsmedelskatastrofer i en del länder. Det går alltså inte åt rätt håll, men vad bryr sig livsmedelselefanterna om detta, bara de kan öka sina marknader och marknadsandelar.
Nu kommer jag till slutpunkten
Eftersom korna står för en så stor andel av växthusgaserna som 20 % medan hela transportsektorn står för 17% (storleksjämförelse) vore det ganska enkelt att dra ner på konsumtionen av mjölk och kött med 50 % till att börja med. Vi har bara två alternativ, antingen dra vi ner på mängden djur eller mängden människor. Men jag nöjer mig med att föreslå att vi drar ner på antalet kor och därigenom konsumtionen av mjölk och nötkött. Det hotar inte kalciumintaget och människors starka ben men skulle bidra med en 10 %-ig sänkning av växthusgasutsläppen. Dessutom är ju metanet 30 % värre än koldioxiden, så det blir en bra lösning med tanke på klimatet - utan att vi offrar hälsan.
Tack elefanten för att jag fick upp ögonen för myten om kalcium och era starka ben.
KONSUmindre eller konsuMERA
"Vi måste minska CO-2 utsläppen", sa Fredrik Reinfeldt i dag enligt Rapport och utpekade en höjning av bensin och dieselskatterna som lämplig åtgärd. I avskräckande syfte eller för att få in mera skatter?
Men är det bara drivmedlen för bilar som är lösningen?
CO-2 utsläppen är en effekt av den mänskliga aktiviteten för att bo, lyxshoppa, åka runt, handla, jobba, semestra men också produktionen av saker och ting kräver energi och skapar CO-2 utsläpp.
Varför har alla världen klimatexperter inte kommit på ordet KONSUmindre?
Varför har bara jag kommit på det, utan att göra anspråk på något Nobelpris i ekonomi?
Det är den enklaste och snabbaste åtgärden vi kan vidta, den bekvämaste, billigaste och hälsosammaste dessutom. Men den skapar ingen materiell tillväxt. Men kanske tillväxt av välståndet.
Därför väljer politikerna att använda, som Reinfeldt sa: det effektivaste styrmedlet, skatterna.
OK, om man nu tror på det, varför höjer man då inte skatten på REKLAMEN?
Nej den tog förra regeringen bort och den skulle nog inte nuvarande regeringen våga införa. Men ändå är det där vi har roten till den ökande konsumtionen och ökande CO2- utsläppen. Bortsett ifrån den effekten så måste 2 miljoner träd processas till papper för att sedan "resa" till våra brevlådor. Går inte utvecklingen lite baklänges. Låt träden stå och absorbera koldioxid i stället. På 10 år är det 20 miljoner träd som står kvar och hela tiden absorberar koldioxid. Bättre än skenande utsläpp.
Sen kan vi ta itu med slöseriet med mat vi kastar i onödan. Dryga 1 000 000 ton per år som gör att vi som arbetar får arbeta 2 månader extra, till ingen nytta! Läs mer om det på: http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/ekolivsstil/sloseri.htm
Det här är lika vansinnigt som att hälften av all fångad fisk får slängas tillbaka i haven, död, bara för att följa EUs vansinniga regler för fisket. Dags att se över regelverken för både fisket och datummärkningen av livsmedel.
Oj då, vi kanske arbetar väldigt mycket, till ingen nytta och ändå kan inte våra barn få riktig fetmjölk och smör i skolbespisningen av kostnadsskäl och p g a tokiga föreskrifter från myndigheterna och de äldre ska inte få äta tillsammans, utan måste sitta ensamma i sina rum, för att spara! På vad då? Det vore väl en meningsfull investering och sysselsättning att värna om våra äldre, så slipper vi betala arbetslösheten via skattsedeln. Klantiga politiker kan tydligen ställa till det.
Sen har vi problemet med övervikt (sötma heter det, inte fetma), som beror till stor del på att vi äter fel och främst för mycket, stimulerade av all reklam. Det är en överkonsumtion, till ingen nytta snarare ger det ökat lidande. KONSUmindre skulle väl vara en bra medicin, dessutom skulle vi inte behöva springa av oss alla överskottskilona, köpa dyra bantningsråd och bantningpreparat och köpa nya joggingskor, allt som skapar mera koldioxidutsläpp. Obs att lagom motion behöver vi men det är en annan sak.
Sen har vi "snabb-maten", som kostar i genomsnitt 10-15 gånger så mycket som att laga den själv. Alla tillsatserna ingår då förstås i det höga priset. Då måste vi alltså jobba ihop pengar även till detta.
Varje krona vi släpper greppet om ger mera koldioxidutsläpp.
Alltså stämmer inte teorin om att skattehöjningar är bästa vägen! KONSUmindre är bästa lösningen herr statsminister!