Bengt Ingerstams Blogg

2008-08-28

Att konsumera "lagom" är inte lätt. När alla portioner är lika stora, antingen man äter ute eller köper en färdig portion. Gör man som man blivit lärd "ät upp nu det du har på tallriken" riskera man att gå upp i vikt, eller som debatten nu börjar fokusera "släng inte mat" då riskerar man få ont samvete.

Karin Ahlborg skriver i Aftonbladet 28 augusti "Minska lunchberget" på sitt sedvanliga pigga och raka sätt och sätter tummen på problemet. Alla portioner är lika stora oavsett hur mycket man bör äta och resten SKA slängas, får ej tas med i "doggy bag" för senare konsumtion. Problemet med buffé å andra sidan är att det skapar ett "måste" att ta för sig så mycket man kan pressa ner. Vem går ifrån ett smörgåsbord halvmätt?

Det där med lagom finns inte.

Vi slänger för mycket mat - det skrev vi redan 2006 om, de 900 000 ton mat som går i soporna. Mjölk däremot, som närmar sig bäst-före-dagen, går ner i slasken direkt och är inte inräknad i den summan! I dagarna kom debatten i gång om vad det kostar i koldioxidutsläpp, men man kan ju räkna på vad det kostar i kronor och arbetade onödiga timmar också och det är två arbetsmånader till vilken nytta?. Vi "slänger i oss" för mycket mat också och dricker en massa onödiga läskiga drycker med mycket socker och kalorier, det sätts till smakförstärkare till en massa mat för att vi ska äta mera och vips så har vi det andra problemet med övervikt och fetma. Ja det är inte lätt att vara lagomkonsument.

Får jag därför föreslå att vi börjar tänka till före och byter ut ordet "konsuMERA" mot "KONSUmindre". Det är den enklaste vägen, det skapar inga biverkningar vare sig på kroppen eller i miljön eller klimatet. Risken att dö av svält är inte så stor i vårt land, men risken att dö av "för mycket" är desto större och odiskutabel.

Det gäller att ställa om "gasreglaget" och trycket på gaspedalen men det är ju inte så lätt i ett samhälle där allt är tillåtet för att öka tillväxten, med hjälp av en massa mer eller mest fånig reklam - 2 för 30:- och liknande. Hela systemet behöver ses över om vi inte alla ska hamna på operationsbordet för att reducera magen eller få problem med sopbergen. Ingetdera är lösningen, men KONSUmindre borde vara vägen.

Ta bort det där med barnportioner. Inför STOR, MEDIUM och LITEN, precis som för ölglasen så får vi betala efter vad vi begär och då är vi lättare inne på vägen att KONSUmindre, för då kostar det mera att konsuMERA.

2008-08-21

 

Nu är det på modet, glutamatfri skinka! Har nu hittat ett tredje fabrikat med tydlig märkning om ”glutamatfri”. Det är

 

Bröderna Hansson som går ut och marknadsför sig tydligt med det egna märket ”Fri från Glutamat E 621”.

 

Eftersom konkurrenterna brukar ha koll på varandra rensar nu branschen upp marknaden och vi hoppas, att efter ett par års kampanjande mot glutamat, att tillsatsen glutamat E 621 – E 625 snart är ett minne blott i alla livsmedel som ”förbättrat” smaken med detta neurotoxin.

 

Fortsätt att kolla innehållsförteckningarna och köp inget med glutamat E 621.

Bojkottar vi det dåliga blir det bättre!

PS. Just nu fick jag in en uppgift om en stor köttbullstillverkare Konsum Värmland, som kommer att byta till en ny krydda UTAN GLUTAMAT!  Hur har alla de övriga det, står inget om glutamat i deras innehållsförtekningar?
Så nu går tåget i expressfart!!!

Läs de tidigare inläggen om glutamatfria produkter på bloggen:

20080812 Ännu en jätte på skinkor har slutat med glutamat:

20080723 Som vi har kämpat för att få bort glutamat:

2008-08-20

 

Ja nu har kräftpremiären gått av stapeln och de stora tidningarna har publicerat sina domar över något som inte borde testas - spaden. Testpanelerna har kommit fram till helt olika resultat, ofattbart olika resultat t o m, kanske beroende på allt för många amatörer i testpanelerna. Ska dessa tester vara till någon vägledning bör jipporeportagen undvikas. Men genomgående tycker man att det var mycket dåliga kräftor i årets utbud. Egentligen var inte kräftorna så dåliga men ursprungsspadet var på många under all kritik, även bland de dyraste och färska. Märkligt att leverantörerna inte kan lära sig koka kräftor. Det minsta man borde kunna kräva är att de testar sina egna alster innan de släpper ut dem på marknaden. ULLMO lyckades besätta de tre sämsta testrresultaten - en prestation!

Bort med amatörerna och skojarna från marknaden!

 

Nu har jag också testat, men mest för att jämföra med testerna. På ett paket stod det ”kokt i dill” men det hade nog varit rättare att skriva ”kokt i vatten med salt”. Dillen log nog kvar i köket, för någon dillsmak kunde jag inte känna.

 

Egentligen skulle man inte testa kräftor med sin egen ursprungliga lag, utan koka ny lag och låta dem ligga till sig ett tag. Att testa kräftor i ursprungslagen saknar egentligen värde, då de allra flesta kokar om dem. De som inte kokar om dem godtar nog vad som helst och kan inte bedöma dem. Det är bara några enstaka märken av färska kräftor och för stinna plånböcker, som kan avnjutas utan att ha lagts i ny lag. Men frågan är om dessa är värda sitt pris? Testade svenska signalkräftor av märket Smålandskräftan. 20:- styck kostade dom och var lite väl så små. Mycket kött i klorna, som signalkräftor brukar ha, men tyvärr var de rätt lösa och fadda, något överkokta. 345:- kilot, så det blev en engångsföreteelse. Det fanns i och för sig färska, pastöriserade i mellanklass, spanska av arten Procambarus clarkii, röd sumpkräfta, men de kom inte upp i klass med de billigare i fryspaketen efter ny lag. Så egentligen är mitt råd (om du inte kan bada i pengar eller ska impa på vännerna) köp de billiga kinesiska ”småjumbo” (sumpkräftorna) och koka ny lag och låt dem dra minst i ett dygn.

 

Här är min nya favoritlag: 3 liter vatten, ½ Porter, 3 sockerbitar, 1 dl grovt havssalt (akta dig för fint salt med jod!) samt 3-5 stora riktiga dillkronor med fröbildningar och inte blommade med gult pulver. (Jag tar inte med stjälkarna, de ger en aning hösmak, så de fryser jag och sparar till potatiskoken.) Koka lagen i 10 minuter och tag sedan upp dillkronorna och lägg i 3 nya samt de avrunna och tinade kräftorna. Låt kräftorna svalna i lagen, kyl sedan t ex med kylklampar, som bytes ibland för att hålla kylan (om du inte har gott om plats i ditt kylskåp förstås!

 

Det sägs att frysning förstör lite av konsistensen, men det är knappast märkbart, jämfört med vad man vinner på att koka ny lag, med dill!

 

Så lite kräftskola.

 

Det finns i stort sett fyra sorter:

 

Flodkräfta från våra nordiska vatten, (Astacus astacus)

Signalkräfta, den inplanterade, med vita fläckar på klorna, (Pacifastacus leniusculus)

Turkiska smalklokräfta, kallas ibland bergssjökräfta, (Astacus leptodactylus)

Röd sumpkräfta, de flesta kommer från Kina, (Procambarus clarkii)

 

Jag har samlat ihop lite mer fakta från Fiskeriverket och Svensk Fisk, som jag länkar till här.

Det här är en bra grund, så vet man vad man köper.

 

Nu till tidningarnas kräfttester!

Här är länkarna till de större, Aftonbladet kan bara läsas som Plusmedlem

 

Dagens Nyheter: Svenskt regerar på årets skivor

Svenska Dagbladet/Tasteline: Stora kräfttestet 2008

EXPRESSEN/Allt om mat: Kändispanelen väljer svenskt

Aftonbladet: Expertpanelens betyg på vinnarkräftorna:

Göteborgsposten Kräftor 08

Aftonbladet hade en jämförelse mellan dessa tester den 14 augusti och då blev man definitivt inte klokare.

 

 

 

Hur kan testpanelerna t ex bedöma Pandalus kinesiska från 0 till 5, ICAs kinesiska Jumbo från 0 till 4

 

Omdömena som citerades var också mycket motsägelsefulla, så den vägledningen var mer förvirrande än klargörande.

 

 

Den billigaste jag hittade för 48:10 var Seacolds kinesiska, som var helt OK i ny lag, bland alla under 200:-

 

Bottennappet var Ullmos spanska sumpkräftor, som var fullständigt oätliga, som disktrasa. Har Ullmo ingen egen kontroll och provsmakning? Det verkar inte så! Men så kom Ullmo sist och näst sist i ABs översikt också.

 

Så, enkelt sammanfattat: billigaste (48:10) hos Willys,  Seacolds Jumbo, sumpkräftan från Kina i ny lag blev mitt val, Ullmos kan man helt bortse ifrån! Och jag kan definitivt avstå också alla över 200:- och även avstå att försöka tolka alla testerna.

 

2008-08-13

 

 

 

 

Här har vi en klassisk ”kvalitetsskinka” med glutamat/smakförstärkare, med sälta (= låg salthalt?) och som tillverkats i en charkfabrik. Alltså inte hemma på gården! Men tillagad med omsorg och kärlek enligt gammal tradition, med 7 tillsatser med E-nummer samt hydrolyserat växtprotein (majs), arom och kryddextrakt.

 

Det börjar bli lite tjatigt med all kärlek i en massa mat, i bröd och i skinka. I och för sig lägger man det ena på det andra, så skapas en smörgås, enligt gammal tradition. Var det här med kärlek och gammal tradition inte nog utan man måste hotta upp skinkan med glutamat/smakförstärkare? Som om inte skinka, lagad med omsorg, smakar som skinka ska smaka? Skojar ni med oss konsumenter?

 

Till råga på allt påpekas på prioriterad plats att skinkan är ”utan tillsatt socker eller annat sötningsmedel”. Rör inte detta sig om en s k ”fri-från-märkning” som man bör undvika. I vart fall brukar man väl inte söta skinka med sötningsmedel.

 

Som ett led i folkupproret ”Rädda vår mat” ber vi här att få slippa smakförstärkaren glutamat, de onödiga tillsatserna med E-nummer, innehållslösa påståenden och floskler och gärna också slippa upplysning om vad som inte ingår (utom för glutamat, där det verkligen är en viktig upplysning).

 

Schysst i alla fall Ridderheims att ni talar om att skinkan inte är gjord hemma på eran gård, utan tillverkad på Direkt Charks fabrik i Göteborg.

2008-08-12

 

Nu har Pärsons ”tunna skivor” också slutat använda glutamat i skinka, i vart fall i sin rökta gourmetskinka. På Lönnebergas skinka finns inte glutamat med längre på innehållsförteckningen, så kanske har de också hoppat av glutamat-tåget. Det går åt rätt håll.

 

 

 

 

Här en bild på symbolen och framsidan på paketet.

 

Så sent som 23 juli skrev jag i bloggen om Jakobstads skinkor, som var först, vad jag vet, med att tydligt märka det med

en ”fri-från-symbol”.

 

Just nu i skrivande stund får jag ett mail som berättar att en av de stora på chips arbetar på att ta bort glutamat/smakförstärkare ur sina produkter. Det verkar som producenterna ha gått på slentrian att stoppa in denna tillsats i vår mat, upplysta av säljarna av dessa tillsatser hur bra de är och att ”alla väljer ju att sätta till det för smakens skull”.

 

Det lönas sig att kämpa och du som läser detta kan göra ditt, ring eller maila till producenterna, som har glutamat i sina produkter och kräv att de slutar. Så går det snart som det gick med de delvis härdade fetterna (som innehöll transfetter), de försvinner mer och mer och det är konsumenttryket som påverkar.

 

Se hela kampanjen ”Rädda vår mat” på hemsidan

Vill du läsa mer om just vår kampanj mot glutamat kan du gå till vår hemsida direkt till avsnittet om glutamat.

Det här blir höstens stora satsning, att tala om för produenterna hur vi konsumenter vill ha vår mat - det är vår tur nu - att ställa krav på det vi betalar!

2008-08-10

 

 

Denna produkt har redan figurerat i våra granskningar, det var den som möglade i god tid före ”bäst-före-dagen”. Läs på vår hemsida:

 

Men nu ska vi räkna lite på vem som tjänar på att inbilla oss att det är för vår bekvämlighet man ”utvecklar” sådana här produkter.

 

Vem har nytta av Soppmixen? Kanske den som inte kan koka en grönsakssoppa. Nej den stora nyttan har ”produktutvecklarna”, packarna och handeln, genom att lura av oss konsumenter mera pengar och marknadsföra det som bekvämt.

 

Att koka och äta en grönsakssoppa är verkligen en klimatriktig maträtt och hälsomässig också, men då får vi faktiskt lära oss att handla i lös vikt och göra lite hemma också. Varje extra krona som vi spenderar är en utmaning för kassa och klimat, här rör det sig om 200% helt i onödan. 15:- i pengar mer för att vara lat och bekväm, alltså 22:90 mot c:a 8:-

 

Lätt spara 30 %? Ja i detta fall faktiskt 65 %, så det är bara att tänka till.

 

Lägg sedan till lite lätt brynt gul lök, lite linser eller bönor för proteinernas skull, en näve persilja och du har en gudomlig soppa, i st f ”Soppmixen”

 

Se här jämförelsen mellan 3 butiker:

 

Butik         soppmix        morötter          purjo            palstern          rotselleri           tot

Innehåll kg 0,500          0,308             0,035             0,062              0,097

 

Priserna är per förpackning/och per kilo, priserna för ingredienserna/kg och för innehållet

 

Konsum 22:90/45:80  16:90/5:20   19:90/0:69    59:90/3:65     34:90/3:37      12:91

ICA          fanns ej         14:90/5:13    24:90/0:85   49:90/3:09     29:90/2:88      11:96

Willys     19:90/39:80    9:90/3:04     12:90/0:44   35:90/2:22     22:90/2:21       7:91

 

Handla i lös vikt på Willys för 7:91 och det blir 15:- billigare än ”Soppmix” på Konsum, eller

12:- billigare än ”Soppmix” på Willys

 

Det blir 151 % dyrare att köpa ”Soppmix” på Willys mot att köpa i lös vikt där eller

189 % dyrare att köpa ”Soppmix” på Konsum än att köpa i lös vikt på Willys.

 

Det är 15 % dyrare att köpa ”Soppmix” på Konsum än på Willys.

 

Det blir 63 % dyrare att köpa i lös vikt på Konsum mot hos Willys.

 

”Säsongens skörd” som packat ihop grejerna får troligen 12:30 för ”Soppmixen” när de säljer den till Willys och har en kostnad för råvarorna på cirka 3:- och lägger alltså på 9:30 för sitt jobb, medan odlarna endast får 3:- för sitt jobb. Alla priser är före moms i denna kalkyl. Willys tjänar 4:30 per förpackning ”Soppmix” mot 2:20 på motsvarande mängd grönsaker, före moms.

Både mellanledet, packare och butik tjänar totalt 13:60 på ”Soppmix” mer än de 3:- odlaren får för sitt troligen mera omfattande jobb. Allt detta är möjligt för vi konsumenter är lata (bekväma) eller okunniga och har inte fått lära oss i hemkunskapen eller hemma hur man kokar en enkel grönsakssoppa. Men vi kan göra det ännu värre för oss, köpa soppan på burk, Findus Grönsakssoppa på Konsum 16:50 (hos Willys 14:40) och bara värma. Då blir det 4,9 till 8 gånger dyrare, beroende på om man köper grönsakerna i Konsum eller Willys. Vi måste alltså arbeta mellan 5 och 8 gånger mer för att slippa skära lite grönsaker och koka dem hemma. Detta är skattefria inkomster vi kan få, snabbt, lagligt och enkelt.

 

Räknar vi på kaloripriset (kr/100kal) kostar Findus burk 16:86 att jämföra med vår genomsnittliga konsumtionen c:a 1 kr/100 kal eller 2:60 för ägg eller 0:25 för hemkokt ärtsoppa utan kött. En skillnad mellan den hemkokta ärtsoppan och Findus grönsakssoppa på 68 gånger för samma energiinnehåll. Glasburk med lock vägde 295 gram, grönsakerna 210 och resten vatten. Glasburk och lock har producerats och använts en gång sedan är det vårt oavlönade jobb att källsortera för återvinning, för klimatets skull. Vore det inte bättre köpa grönsakerna i lös vikt, för plånboken och miljön?

 

Ja, äta bör man annars dör man, men man måste också räkna för att kunna överleva. Det tjänar vi som konsumenter på men inte näringslivet och tillväxten, som om vi vore till för dem och inte tvärtom.