Bengt Ingerstams Blogg

2008-06-27

Men det har länge funnits starka ekonomiska intressen, som hävdar motsatsen eller låtsas som om det inte är så. Olje- och bilindustrin styr vår värld. Se bara hur beroende vi är av bilar och hur länder som Kina och Indien bygger bilfabriker och köper oljebolag. Typiskt för länder som håller på att ta sig ur fattigdom och får fler och fler rika.

Volvo varslar 1200 personer. Kom det som en nyhet? Knappast, men det var länge ett dolt problem, som man försökt hantera med modellförändringar och bränslesnålare motorer. Klimatdebatten har fokuserat på att kunna uppehålla ett system som bygger på transporter och ett allt globalare världssystem. Tillgången på mat har inte varit i fokus, inte heller folkhälsan eller en bättre hushållning.

Klimatdebatten har till stor del handlat om alternativa bränslen och bränslesnålare bilar, som om det bara är att köra vidare, forskarna och politikerna låtsas att de kommer att klara av även detta uppblossande hot. Samtidigt har livsmedelspriserna ökat i världen och håller på att skapa nya grupper som hamnar i fattigdom och matkravaller hotar, t o m i vår närhet, i länder som ser en explosion av nyrika. Det uppskattas att 30% av orsakerna till de ökade matpriserna beror på just utvecklingen av biobränslen. Alltså sitter vi i rävsaxen.

Jordens befolkning ökar oroande, inte ett ord om det i klimatdebatten! Samtidigt som systemet har haft svårt att föda hela befolkningen. Vi fiskar ut haven i en sista rofferiaktion, ta så mycket som möjligt så länge det går, sen får andra försöka lösa problemet. Vi minskar hela tiden på den odlingsbara marken genom bygge av vägar och städer. Det är mycket som sker utan långsiktig eftertanke men med sikte på kortsiktiga lösningar. Men Volvo varslar. Är inte detta ett varningstecken? Räcker det inte så titta på flygplanstillverkarnas situation. Efterfrågan på flygplan sjunker och samma problem kryper allt närmare, som i bilindustrin. Det går inte längre att fortsätta på den inslagna vägen att allt ska vara beroende av transorterna och den globala utvecklingen.

Visst skulle vi kunna leva med ett NÄRSKALIGT samhälle!

Allt fler frågar efter närproducerade varor. Det är vanligt folk som förstår, det som världens politiker och finansvärlden inte vill förstå. De kan ju alltid sluta eller få avgå, med säkrade vederlag, medan vi medborgare/konsumenter måste tänka på överlevnaden och framtiden och vi har inga sociala säkerhetssystem bakom ryggen, mer än att vi får finansiera via skatterna behovet av trygghet. Ja just det, trygghet för vem?

Med närskaligt samhälle menar jag att skalan ska vara anpassade efter närområdets behov. Äpplen behöver inte komma från Sydamerika och lammkött från Nya Zeeland, medan apelsiner inte går att odla på våra breddgrader. Då är Italien att betrakta som närskaligt

Med vanligt sunt förnuft kan vi inse fördelen med ett närskaligt samhälle, medan de ekonomiska drivkrafterna ser bara globalisering och storskalighet som lösningen.

Jag fick en gång en kommentar om vår organisation, som jag är ordförande för: ”Ja men ni sysslar ju bara med matfrågor”. Som om det skulle vara fel att en konsumentorganisation är fokuserad på det. Men vi ser sammanhanget och vår konsumtion är inte bara en fråga om banktjänster, hushållsnära tjänster, reklamationer, gränsöverskridande handel eller köttmängden i hot dogs (detta kan vi läsa på paketen och är väl ingen hemlighet, men blir lättare rubriker i media!). Livsmedelsförsörjningen, folkhälsan, hushållningen, miljö- och klimatfrågan, valet mellan att fortsätta att köra bil eller få äta mat till rimliga priser är verkligen stora och väsentliga frågor som angår oss alla – OK kanske ser man inte detta som en traditionell konsumentfråga om man har en föråldrad uppfattning om vad vi som konsumenter är. Det är i och för sig inget fel att vi har ett bra konsumentskydd, lika väl som vi har ett skydd för invasion av främmande makt. Men livet måste också fortgå, vårt dagliga liv, vår överlevnad, anpassningen till befintliga resurser, fördelningen av resurser och en tillfredsställande tillgång till resurser, som mat, kläder och uppvärmda hus att bo i. Vi behöver energi, såväl via maten (kcal) för att driva vår egen motor – livet – som skyddet mot kyla och värme i våra kläder och hus.

Men varför ser vi inte sammanhanget, energin i form av mat blir dyrare och el och annan energi för transporter och uppvärmning blir dyrare. Vi konsumenter är hotade samtidigt som vi med vår konsumtion hotar vår egen framtid. Vi har också rätten att delta i utvecklingen, organisera oss för att påverka samhällsutvecklingen på ett hållbart sätt och i uthållig riktning. Vi är en lika viktig grupp i samhället (och större!) än den yrkesverksamma delen av oss, eller den pensionerade delen av oss. Vi är ju vi alla. Därför är det viktigt att vi organiserar oss i en genuin, konsumentstyrd konsumentorganisation och inte låter oss styras av särintressen eller som förre statsministern Göran Persson deklarerade: Vi har av tradition valt att låta fackföreningarna sköta dessa frågor och konsumentengagemanget.

Vad som behövs är en fristående organisation, utan andra särintressen, som inser att lösningen på de stora problemen är att minska på den konsumtion vi inte har någon nytta av, alltså KONSUmindre, i stället för att kräva högre löner för att kunna konsumMERA. Det är den organisationen jag är ordförande för och som nu slåss för sin överlevnad, eftersom alla statens resurser till konsumentorganisationer går åt ett enda håll, som förra regeringen ville.