Kräfttester i tidningarna dålig konsumentupplysning

2008-08-20

 

Ja nu har kräftpremiären gått av stapeln och de stora tidningarna har publicerat sina domar över något som inte borde testas - spaden. Testpanelerna har kommit fram till helt olika resultat, ofattbart olika resultat t o m, kanske beroende på allt för många amatörer i testpanelerna. Ska dessa tester vara till någon vägledning bör jipporeportagen undvikas. Men genomgående tycker man att det var mycket dåliga kräftor i årets utbud. Egentligen var inte kräftorna så dåliga men ursprungsspadet var på många under all kritik, även bland de dyraste och färska. Märkligt att leverantörerna inte kan lära sig koka kräftor. Det minsta man borde kunna kräva är att de testar sina egna alster innan de släpper ut dem på marknaden. ULLMO lyckades besätta de tre sämsta testrresultaten - en prestation!


Bort med amatörerna och skojarna från marknaden!

 

Nu har jag också testat, men mest för att jämföra med testerna. På ett paket stod det ”kokt i dill” men det hade nog varit rättare att skriva ”kokt i vatten med salt”. Dillen log nog kvar i köket, för någon dillsmak kunde jag inte känna.

 

Egentligen skulle man inte testa kräftor med sin egen ursprungliga lag, utan koka ny lag och låta dem ligga till sig ett tag. Att testa kräftor i ursprungslagen saknar egentligen värde, då de allra flesta kokar om dem. De som inte kokar om dem godtar nog vad som helst och kan inte bedöma dem. Det är bara några enstaka märken av färska kräftor och för stinna plånböcker, som kan avnjutas utan att ha lagts i ny lag. Men frågan är om dessa är värda sitt pris? Testade svenska signalkräftor av märket Smålandskräftan. 20:- styck kostade dom och var lite väl så små. Mycket kött i klorna, som signalkräftor brukar ha, men tyvärr var de rätt lösa och fadda, något överkokta. 345:- kilot, så det blev en engångsföreteelse. Det fanns i och för sig färska, pastöriserade i mellanklass, spanska av arten Procambarus clarkii, röd sumpkräfta, men de kom inte upp i klass med de billigare i fryspaketen efter ny lag. Så egentligen är mitt råd (om du inte kan bada i pengar eller ska impa på vännerna) köp de billiga kinesiska ”småjumbo” (sumpkräftorna) och koka ny lag och låt dem dra minst i ett dygn.

 

Här är min nya favoritlag: 3 liter vatten, ½ Porter, 3 sockerbitar, 1 dl grovt havssalt (akta dig för fint salt med jod!) samt 3-5 stora riktiga dillkronor med fröbildningar och inte blommade med gult pulver. (Jag tar inte med stjälkarna, de ger en aning hösmak, så de fryser jag och sparar till potatiskoken.) Koka lagen i 10 minuter och tag sedan upp dillkronorna och lägg i 3 nya samt de avrunna och tinade kräftorna. Låt kräftorna svalna i lagen, kyl sedan t ex med kylklampar, som bytes ibland för att hålla kylan (om du inte har gott om plats i ditt kylskåp förstås!

 

Det sägs att frysning förstör lite av konsistensen, men det är knappast märkbart, jämfört med vad man vinner på att koka ny lag, med dill!

 

Så lite kräftskola.

 

Det finns i stort sett fyra sorter:

 

Flodkräfta från våra nordiska vatten, (Astacus astacus)

Signalkräfta, den inplanterade, med vita fläckar på klorna, (Pacifastacus leniusculus)

Turkiska smalklokräfta, kallas ibland bergssjökräfta, (Astacus leptodactylus)

Röd sumpkräfta, de flesta kommer från Kina, (Procambarus clarkii)

 

Jag har samlat ihop lite mer fakta från Fiskeriverket och Svensk Fisk, som jag länkar till här.

Det här är en bra grund, så vet man vad man köper.

 

Nu till tidningarnas kräfttester!

Här är länkarna till de större, Aftonbladet kan bara läsas som Plusmedlem

 

Dagens Nyheter: Svenskt regerar på årets skivor

Svenska Dagbladet/Tasteline: Stora kräfttestet 2008

EXPRESSEN/Allt om mat: Kändispanelen väljer svenskt

Aftonbladet: Expertpanelens betyg på vinnarkräftorna:

Göteborgsposten Kräftor 08

Aftonbladet hade en jämförelse mellan dessa tester den 14 augusti och då blev man definitivt inte klokare.

 




 

 



Hur kan testpanelerna t ex bedöma Pandalus kinesiska från 0 till 5, ICAs kinesiska Jumbo från 0 till 4

 



ICAs Turkiska bersjökräftor fråm 0 till 4
Omdömena som citerades var också mycket motsägelsefulla, så den vägledningen var mer förvirrande än klargörande.

 

 

Den billigaste jag hittade för 48:10 var Seacolds kinesiska, som var helt OK i ny lag, bland alla under 200:-

 


Bottennappet var Ullmos spanska sumpkräftor, som var fullständigt oätliga, som disktrasa. Har Ullmo ingen egen kontroll och provsmakning? Det verkar inte så! Men så kom Ullmo sist och näst sist i ABs översikt också.

 

Så, enkelt sammanfattat: billigaste (48:10) hos Willys,  Seacolds Jumbo, sumpkräftan från Kina i ny lag blev mitt val, Ullmos kan man helt bortse ifrån! Och jag kan definitivt avstå också alla över 200:- och även avstå att försöka tolka alla testerna.

 


Kommentarer
Postat av: Lars Jönsson

Gratulerar till en mycket bra artikel!



Jag är mycket förtjust i att äta kräftor, och åt förmodligen mina första i tio-års åldern på 50-talet. Och jag fick lära mig hur man äter kräftor...

Det var inte tal om att bara äta klor och stjärt!



Jag gifte mig 1974, och min hustru var lika förtjust i kräftor som jag. Till en början var det djupfrysta turkiska kräftor vi köpte, men kvalitén

blev allt sämre. Vi jagade tester, men de gav inte mycket. Till slut föredrog vi att köpa svenska signalkräftor, fast det blev mycket dyrt.

Nu är jag änkling sedan 2004, men jagar fortfarande

vettiga kräftor.



I år köpte jag 16 st svenska signalkräftor. Det blev 1,5 kilo! Det hade jag aldrig trott. Priset var 370:- per kilo. De var stora (ca 10 kräftor per kilo) men smakade underbart! Kalaset kostade mig 450:-, efter rabatt, för jag kände den vänlige fiskhandlaren på orten.



I går, 2008-08-04, köpte jag ett kilopaket Pandalus kinesiska jumbokräftor (17-22 st/kg), Procambarus Clarkii och jag betraktade det som ett skott i blindo. Till min stora förvåning var de bra.De var så bra, att de nästan kunde tävla med de svenska signalkräftorna för 370:- per kilo. De var förpackade 03/05/2008, vilket kan betyda March, 5:th 2008 eller den 3/5.



Och detta är en kräfta som i SvD/Tastelines kräfttest fick noll av sex möjliga poäng, i en ansedd tidning! Och av en presenterad jury...



Någon vettig information får man knappast av tidningarnas kräfttester, det håller jag med om, men det kan bero på att de inte är exakta. När de inte anger Packdag eller Batch så har de redan diskvalificerat sig. Och detta gäller Svenska Dagbladet! De andra tidningarna, med smått löjliga försök att sälja lösnummer, kan vi kanske lämna därhän.



Pressens frihet är stor, men inte lika stor som allmänhetens benägenhet att låta sig vilseledas.

2008-09-05 @ 14:48:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback