Bengt Ingerstams Blogg

2008-07-15

"Det har blivit klart dyrare att äta sig mätt i Sverige det senaste året”, så inleder SVD sin artikel 10 juli apropå PRO:s senaste prisundersökning.

 

MEN…

 

När ska LO presentera en undersökning om hur mycket dyrare arbetskraften blivit?

När ska handeln offentliggöra hur mycket mer man tjänar på maten jämfört med förra året?

När ska producenterna visa sin undersökning om hur mycket mer man tjänar nuförtiden? (LRF har redan gjort det! Men det är väl inte fel att det går att leva som bonde också.)

När ska staten offentliggöra hur mycket mera moms och skatt man får in på högre löner och högre priser, speciellt på drivmedel?

När ska de nya fonderna visa hur mycket man kan tjäna på att spekulera i vete och andra baslivsmedel?

Varför höjde ARLA priserna på smör och Bregott så kraftigt på en gång? Är margarinerna inte längre något hot, så man vågar låta alla konsumenterna, som genomskådat margarinbluffen, betala rejält nu?

Varför investerar ARLA så kraftigt i utvecklingsländerna för att öka konsumtionen av mjölk hos folk som inte är vana vid att dricka mjölk? I Kina och Indien t ex.

Varför har ARLA, och övriga mjölkindustrin för resten, inte höjt priserna på mjölk, men desto mer höjt priset på ost?

Varför har slakterierna chockhöjt priserna på kött, speciellt nu när importen från Sydamerika började få problem? Biff, entrecote och oxfilé till mer än det dubbla! (Vem har förresten gjort kalkylen så man hamnar exakt på öret på 399:-/kg för oxfilen? Tror man konsumenterna skulle hoppa högt för en krona till, d v s 400:-? Ja kanske…

Varför sjunker inte priserna nu när vetepriset är i sjunkande, tack vare bättre skördar världen över?

 

Svaren på dessa frågor får vi nog aldrig, men alla skyller på alla och till slut på oljan (inte på bilarna och vårt eget åkande). Så låt oss analysera en del faktorer som har inverkat.

 

Jo tänk efter, varför har matpriserna stigit på vete och därmed på mjöl med omkring 35 % och på bröd av en massa olika sorter (som vi knappt kan jämföra priserna på). Det började med missväxt, torka och översvämningar på många ställen på jorden. Veteskördarna sjönk och reserverna tog slut.

Spannmål går till stor del också till djuruppfödning, så det blir en logisk följd att även köttpriserna rusar, men konstigt nog inte till att mjölken fortfarande ligger kvar på gamla tiders priser.

 

Subventionerna inom EU till jordbruket var enorma och priserna hölls nere, så vi la jord i träda och Afrikanerna kunde inte konkurrera, inte ens odla sin egen mat. USA gjorde sitt och vete blev ett politiskt vapen för att styra världspolitiken. Vete är världens största odlade gröda. Vete är makt. När sedan vete började användas som energi eller råvara till etanoltillverkning, kom hökarna fram ur sina skyddade rum. Man flyttade sina spekulationspengar från metaller och olja till vete och andra grödor, då man såg framför sig nödvändiga prishöjningar. Då kan man tjäna pengar på att spekulera, precis som vi alla gör på aktier, vi hoppas på värdestegring och eventuell rikedom. Så fungerar ekonomin, den exponentiella tillväxtekonomin.

I tider när något inträffar, passar alla på att höja och kompensera sig och man tar i ordentligt på en gång, när man nu kan skylla på de höjda oljepriserna.

 

En annan stor gröda är soja, också en stor gröda för djuruppfödning. Det skrämmande är att den har man lyckats genmanipulera, så bl a amerikanska Monsanto i stort sett har världsmonopol på det utsädet. Inte underligt att man just valde sojan. Någon sitter lugnt och väntar på ”utdelningen” och det är vi som får betala, om vi inte väljer bort sojauppfödda djur och prioriterar de som går på naturbete. Våra svenska grisuppfödare har sagt ja till genmanipulerat soja i foder till grisarna, men mycket få har vågat ta steget, rädda för opinionen. Men de deklarerar det inte! Varför får vi inte veta? Vi vill kunna välja!

 

En annan stor ”gröda” kommer främst från Malaysia, det är palmolja, som också kan omvandlas till bränsle. Stora intressen gör det redan och man skövlar sin regnskog för att på kort sikt kunna odla och exportera. En stor del går också till våra ”industriella” livsmedel, som t ex margarin. Det går lätt att undvika och allt fler producenter uppger numera vilket vegetabiliskt fett man använder i maten, men köp inte sådana varor där man inte specificerar det. Vegetabiliskt fett är inte ärligt, men det är raps- eller olivolja. Man döljer gärna solros- och majsolja i begreppet ”vegetabiliskt fett”. Men står det att innehållet är högt på Omega6, kan du dra slutsatsen och undvika det. Det här är saker vi kan göra för att ändra vår konsumtion.

 

Det blev en lång utflykt, men man kan ju inte stirra sig blind på matkassar och jämföra mellan länen. Matpriser handlar om världsekonomi, världspolitik, men också om vad du och jag kan göra. Välja rätt och med omtanke, inte kasta en massa mat, köp när du kan med 50 % rabatt för det är kort datum (jag har halverat min matbudget bara på det!), laga mer mat hemma och gärna storkok, börja använda bönor och rotfrukter i grytor och sallader, lär dig i vilken butik du ska handla och ta inte hela butiken med hem, kolla förpackningarna och jämförpriserna, m m.

 

OK, maten har blivit dyrare och bortsett från all spekulation och ”passa på nu höjningar” som helt klart spelar in, visar undersökningen att i vissa län är det lite dåligt med konkurrensen. Men det blir bara dyrare om det ska etableras fler butiker för att få igång den konkurrensen. Vi har redan för många och stora matbutiker, så kom inte dragande med det gamla spöket att kräva ökad konkurrens. Det var inte länge sedan ICA högljutt gjorde reklam för att man sänkte priserna, likaså har Willys kört med den valsen. Nu är det tyst och så höjer man in tysthet.

 

Men nu är det dags att vi som konsumenter startar vårt eget projekt ”börja konkurrera”, samarbeta för att hjälpa varandra. Det är höstens stora satsning och våra medlemmar kommer att hjälpas åt och så ska vi spara minst 30 % av vår matbudget, spara hälsan och spara klimatet. Det blir aktiviteter bland våra medlemmar och det kommer att löna sig märkbart att vara med. En bättre investering på 200:- kan man få leta efter. Går man med i en bantningsklubb kostar det runt 1000:- per år, så vårt förslag är nog bättre. Du kommer att gå ner i vikt, men vi bantar inte plånboken, den ska bli fetare.

 

Det bästa vi kan göra nu är att satsa på oss själva och vår egen konsumentstyrda konsumentorganisation – och hjälpas åt så går det både fortare och lättare. Alla andra åtgärder spär bara på inflationen, räntorna, priserna och fattigdomen. Vi konsumenter är just aktörerna som kan vända på situationen och vi tjänar på det.

 

Bengt Ingerstam